onsdag 20 oktober 2010

Att inte stoppa huvudet i sanden

Först av allt, för första gången sedan jag började blogga ställs jag nu inför frågan om vad kan man och bör  skriva?

Om det som hände idag inser jag att jag måste skriva i ganska generella ordalag. Jag vill inte lämna ut någon och jag vill inte att nån som eventuellt läser det här ska känna igen alltför mycket. Därför blir det som sagt, väldigt generellt och utan detaljer.

Men så här var det: idag gjorde jag något som jag knappast skulle ha gjort för några år sedan. (När jag tänker efter så har det hänt någon gång innan men inte är det ofta, så mesig som jag har varit. Med åren har jag dock blivit lite tuffare.)

Jag tog tag i en obehaglig sak. Jag kände mig väldigt orättvist och taskigt behandlad och jag stod upp och sa till personerna i fråga hur jag kände och vad jag tyckte och tänkte om det. Det kändes rätt bra efteråt måste jag säga.

Jag är eller har i alla fall varit en ganska feg person som i vissa fall gärna stoppar huvudet i sanden för att slippa se problem eller behöva ta tag i dem. Nu har jag dock börjat tänka som Jonatan i Bröderna Lejonhjärta:

"Ibland bara måste man göra saker trots att man är jätterädd. Annars är man ingen människa, då är man bara en liten lort."

Väldigt bra tycker jag!

Tänk på det när ni tvekar ibland!

Se hela bilden
Sådan här ska man inte vara!

2 kommentarer:

  1. BRA!!! Man ska inte tolerera att någon försöker trampa på en!!! Det blir ett Heja för det också!!!!

    SvaraRadera
  2. TACK HELENE!!!! jag behòvde làsa det hàr inlàgget just idag, fòr imorgon hade jag planerat att prata med en viss person pa mitt jobb om vad jag tycker o tànker om hennes beteende.. och vad hon har gjort de senaste dagarna som gòr att jag "stòr" mig pa det. Jag fòredrar nog oxa ofta att stoppa huvudet i sanden..men som sagt sa leder det inte till nagot, man kànner sig bara sàmre sjàlv o feg o varfòr ska vissa personer inte ha nagra som helst problem att utrycka vad de tànker o tycker i alla situationer och andra kanske halla det fòr sig sjàlva... Jag har nog oxa blivit lite bàttre efter nagra ar hàr i italien...men jag blir fortfarande irriterad pa mig sjàlv nàr jag tvekar och inte sàger vad jag tycker just da. Jag ska àndra mitt beteende och bli tuffare! Vad har man att fòrlora egentligen? Bàsta inlàgget hittils!! :)

    SvaraRadera