Jag blir nästan lite full i skratt när man hör hur det diskuteras betyg i svenska skolor. Om jag inte är felinformerad så får man inte betyg förrän i åttan eller nåt sånt i Sverige.
Ojojoj då skulle de komma hit och se!
Här (i alla fall i skolan där min son går) får man betyg från första klass och 6 gånger om året. Det ni! Rättare sagt så får man omdöme tre gånger om året för att veta ungefär hur man ligger till och riktiga betyg tre gånger om året.
Det kan ju vara ok om man älskar att plugga men om man som min son anser att när man är 14 så finns det tusen andra saker som är roligare, intressantare och viktigare än plugget så kan det blir lite svettigt ibland. Om man dessutom inte är det allra minsta tävlingsmänniska dvs inte har något behov av att vara bäst så hjälper ju inte det direkt.
Jag menar, HAN lider inte märkbart av det men för MIG är det rätt jobbigt. Och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Jag känner inte att jag kan "släppa" honom eftersom det då förmodligen skulle bli ganska katastrofala resultat men å andra sidan är det jobbigt att hela tiden ligga på och kolla när nästa prov är och tjata om läxläsning. Tar tacksam emot råd om hur jag ska göra! För det är dessutom så här att man får inte ha underkänt i mer än två ämnen vid skolårets slut (och ev "omtenta") för då måste man gå om. Och det vill man ju absolut inte, även om det är mycket vanligt här.
Ikväll ska vi plugga tyska (lägg märke till ordet VI, kanske är jag lite curlingmorsa i alla fall) och det kan ju bli kul... Tyska konjunktiv, och jag som aldrig har läst tyska. Jaaa das blir interesant :-)
Ja ja, det ordnar sig förhoppningsvis. Men som sagt ett litet råd vore välkommet!
Nu kom jag på en sak som jag gärna vill tillägga: jag tycker inte det är
fel med betyg i skolan och jag tror att det är lite väl slappt i svenska skolor. Fast jag har ju bott borta länge så det där vet jag ju inte egentligen. Men det var slappt redan på min tid och det lär väl inte ha blivit bättre...