Det är nästan lite konstigt att jag sitter här och skriver med alla ben hela i kroppen. I morse när jag var ute och sprang och hade några hundra meter kvar hem, så snubblade jag på en platta som låg fel i trottoaren.
Jag försökte förstås hålla balansen men ramlade rakt i backen. Man kan verkligen säga att jag hade tur i oturen för det kunde gått riktigt illa. Typ en bruten handled eller fot.
Jag slog t o m i hakan i backen. Men det enda synliga är ett skrapat knä och ett pyttelitet blåmärke under hakspetsen. Däremot har jag ont i hela kroppen. Och ont i knät när jag går i trappor. Men annars är jag helt ok. Jag tror att nästan blev lite chockad. Jag linkade hem och tyckte jättesynd om mig själv :-)
Det här året har börjat lite struligt faktiskt. Så imorgon, efter Melodikrysset, tror jag att jag ska ta bussen ner till stan och köpa en väska som jag har varit och tittat på flera gånger. Jag har inte så många laster, men fina handväskor är en. Så, banne mig, finns den kvar i morgon så tror jag att jag köper den. Jag känner att jag behöver muntras upp! :-)
Ha en härlig helg!
Men herregud människa - det är det jag alltid har sagt - det är livsfarligt att motionera.
SvaraRaderaVilken himla tur att du inte bröt någonting eller slog ut tänderna!!!
Absolut ska du köpa dig den där väskan - väskor är bra uppmuntran, det eller någon snygg top eller varför inte båda, så blir man dubbelt så uppmuntrad.
KRAM!
Tack för ditt stöd Karin!!! :-) Kram!
SvaraRadera