Så soppigt det kan bli...

Jag har tagit bort en del av det här inlägget och kommentarerna som fanns till. Det beror endast på att jag kände att jag kanske inte borde ha skrivit om detta på bloggen. Mitt fel förstås. Jag ska försöka tänka mig för lite bättre nästa gång :-)

Bjussar på ett foto på min favoritson (har bara en därför kan jag säga så) :-) Han kom emot mig i hallen när jag kom hem efter denna jobbiga dag, gav mig en kram och en puss och sa på sin speciella svenska dialekt: Hej Mamma! Hur HAR du det? 

Tack älsklingsgossen för att du finns!